Gott nytt år? Jag har haft världens sämsta nyårsafton. Till en början var allt hur bra som helst. Middag med mina vänner och sedan drog vi på fest, där var det ganska kul och lägenheten var jättefint pyntad med massor av glitter och ballonger! Vid 12-slaget går alla ut för att kolla på fyrverkerier men ingen håller ihop så jag hamnar i en äcklig folkmassa vid Slussen med bara Signe och Hanna. Jag försökte ringa Henning men det gick inte fram så jag la ner mobilen i min jackficka och då får jag en äcklig ofrivillig kram av en sliskig ful äcklig ~30-åring~ som jag förfärat och argt tar mig ur (vilket jävla äckel ju?!) och sen 10sek senare när jag skulle ta upp mobilen igen så är den borta! Helt borta! Precis då slår klockan 12 och jag står som förstelnad medans alla äckliga falska människor runt omkring mig firar. När jag verkligen förstått att min mobil är stulen av någon så svartnade hela min värld och jag var nära på att krossa mitt champagneglas i någons huvud men istället slänger jag det i marken och börjar storgråta.

 

Hatade EXAKT ALLA människor runtomkring mig just då. Jag gick där i den äckliga folkmassan och önskade seriöst livet ur dessa människor. Ni tycker antagligen att jag överdriver, men allt har en början och mitt hat mot människor började för flera flera år sedan och har växt sedan dess. Det har att göra med att jag flera upprepade gånger har blivit sviken av de personer som var menade att finnas där för att skydda mig. Jag har haft en jobbig uppväxt och aldrig kännt mig älskad och uppskattad av min familj. Jag hade världens sämsta självkänsla och har fortfarande inget självförtroende. Jag hatade mig själv mest av allt i flera år och levde med känslan att jag var värdelös. Jag vet inte hur det gick till men på något sätt så övergick mitt hat mot mig själv till min omgivning. Om någon sa något elakt till mig brukade jag alltid ta åt mig och det sänkte mig varje gång. Som en försvarsmekanism utvecklade jag något slags hat till alla som gjorde mig något. Även om det bara var smågrejer som att någon luktar äckligt på en buss. Varför skulle jag vara sämre än dem när jag varken sa elaka saker till någon eller luktade äckligt? Jag förtjänade inte att må dåligt mer än någon annan. Nu tycker jag typ att alla förutom jag förtjänar att må dåligt för allt elakt de gjort mot mig eller mot andra. Kalla mig psykiskt störd om ni vill men jag känner såhär ibland och jag vill inte göra det, men så händer saker som att någon snor min mobil på 12-slaget, då jag förväntade mig en fin gemenskap med att alla människor skulle fira tillsammans. Hela tiden blir jag besviken på människor. Jag vill inte hata människor men hela tiden ger dem mig nya anledningar till att göra det. 

 

Resten av min kväll gick ut på att må allmänt dåligt. Vi gick tillbaks till festen på medis och jag försökte ha kul men det gick inte och jag tappade bort mina vänner hela tiden och kände mig ensam och värdelös etc. Det var den sämsta nyårsaftonen jag någonsin haft. Jag skriver detta för att jag verkligen vill skriva av mig bara och för att jag inte anser detta som en för stor och privat sak att berätta. Jag tänker inte heller låtsas inför någon att jag hade en bra nyårsafton, för det hade jag inte. Så det hade varit svårt att ens skriva om den ytligt i bloggen om jag skulle bortse från hur ledsen jag faktiskt var. 

 

Hörrni… Ingen kan vara perfekt. Det är helt omöjligt! Det är klart att jag tycker att jag själv är dubbelmoral. Men när man tänker efter, hur många är inte det?

Jag möter många människor som frågar mig varför jag äter fisk om jag inte äter annat kött, de säger alltid ”men vadå är det mer synd om kor än om fiskar?!” och håller på. Jag kan inte säga att det inte är synd om fiskar, men någonstans måste man dra sin gräns. Istället för att se det som att jag är hemsk som äter fisk, så kan man välja att se det som att jag gör något bra som avstår från att äta kor, grisar osv. Bara för att man gör något dåligt med att äta fisk så ska man väl inte tänka att ”då kan jag lika gärna äta andra djur också”. Det är bra att man gör något i alla fall! Alla kan göra något men ingen kan göra allt! Lixom om du inte får ett A i betyg betyder ju inte att du slutar kämpa och nöjer dig med ett E, du kan ju fortfarande få ett D, C eller B eller hur? Det jag menar är att det är jättesvårt att göra allting rätt MEN det betyder inte att man inte ska göra någonting alls.

”Bara för att jag använder skinn kan jag lika gärna använda päls”. Det är jättemånga som ser det på det sättet. Men skinn och päls är inte alls samma sak. Skinn är en biprodukt från köttindustrin, medans päls är djur som föds upp och dödas enbart för mode och kläder. Det är stor skillnad. Dock tycker jag fortfarande att det är hemskt med skinn och jag vet att jag är dubbelmoral och det erkänner jag, men som jag skrev: ingen kan göra allt men alla kan göra något. Förresten så brukar jag inte handla skinn. Jag har ett par skor och en jacka men jag brukar inte gå och köpa skinnprodukter stup i kvarten. Men ja, jag är dubbelmoral med att vara vegetarian och använda skinn. Men jag tycker egentligen inte att jag är dubbelmoral med att använda skinn och inte använda päls, för det kan inte jämföras. Och alla är ju dubbelmoral på olika sätt, folk som har husdjur men äter kött, hur kan ni älska ett djur men äta ett annat? Hmm… Något att tänka på! =)

Hela sommaren hade jag en slags ångest över att sommaren kommer ta slut, och att det bara blir mörkare och mörkare, och att snart kommer det komma ett halvårs lång vinter. Jag var rädd för att jag skulle sluta vara lycklig, och som vanligt bli ledsen på hösten/vintern, vilket jag brukar bli. På något sätt kändes det meningslöst att det ens var sommar när det skulle komma en höst efteråt. Men nu har jag accepterat att sommaren är över och jag vet vad som väntar, det känns okej. Det gäller att tänka positivt och att umgås med folk man tycker om så mycket som möjligt.

 

Det är jättevanligt att lida av s.k. årstidsdepression, de flesta gör det i stort sätt mer eller mindre. Jag antar att jag är en av dem som gör det mer, eftersom jag är ledsen hela vintern och har ångest hela sommaren för att jag vet att vintern snart kommer igen. Det är faktiskt främst Sveriges mörka vinterhalvår som är anledningen till att jag i framtiden vill flytta härifrån till ett annat land. Det är inte pga. vädret eller kylan, det är mörkret jag inte klarar av. Men det bästa vi kan göra nu, är att peppa oss själva och ägna oss åt saker som är roliga! Vilket dock är svårt eftersom vi går i skolan och pluggar sjukt mycket... Men nu under hösten kan vi i alla fall se fram emot bl.a. höstlovet, halloween, första snön, advent, julafton och nyårsafton!