Gott nytt år? Jag har haft världens sämsta nyårsafton. Till en början var allt hur bra som helst. Middag med mina vänner och sedan drog vi på fest, där var det ganska kul och lägenheten var jättefint pyntad med massor av glitter och ballonger! Vid 12-slaget går alla ut för att kolla på fyrverkerier men ingen håller ihop så jag hamnar i en äcklig folkmassa vid Slussen med bara Signe och Hanna. Jag försökte ringa Henning men det gick inte fram så jag la ner mobilen i min jackficka och då får jag en äcklig ofrivillig kram av en sliskig ful äcklig ~30-åring~ som jag förfärat och argt tar mig ur (vilket jävla äckel ju?!) och sen 10sek senare när jag skulle ta upp mobilen igen så är den borta! Helt borta! Precis då slår klockan 12 och jag står som förstelnad medans alla äckliga falska människor runt omkring mig firar. När jag verkligen förstått att min mobil är stulen av någon så svartnade hela min värld och jag var nära på att krossa mitt champagneglas i någons huvud men istället slänger jag det i marken och börjar storgråta.

 

Hatade EXAKT ALLA människor runtomkring mig just då. Jag gick där i den äckliga folkmassan och önskade seriöst livet ur dessa människor. Ni tycker antagligen att jag överdriver, men allt har en början och mitt hat mot människor började för flera flera år sedan och har växt sedan dess. Det har att göra med att jag flera upprepade gånger har blivit sviken av de personer som var menade att finnas där för att skydda mig. Jag har haft en jobbig uppväxt och aldrig kännt mig älskad och uppskattad av min familj. Jag hade världens sämsta självkänsla och har fortfarande inget självförtroende. Jag hatade mig själv mest av allt i flera år och levde med känslan att jag var värdelös. Jag vet inte hur det gick till men på något sätt så övergick mitt hat mot mig själv till min omgivning. Om någon sa något elakt till mig brukade jag alltid ta åt mig och det sänkte mig varje gång. Som en försvarsmekanism utvecklade jag något slags hat till alla som gjorde mig något. Även om det bara var smågrejer som att någon luktar äckligt på en buss. Varför skulle jag vara sämre än dem när jag varken sa elaka saker till någon eller luktade äckligt? Jag förtjänade inte att må dåligt mer än någon annan. Nu tycker jag typ att alla förutom jag förtjänar att må dåligt för allt elakt de gjort mot mig eller mot andra. Kalla mig psykiskt störd om ni vill men jag känner såhär ibland och jag vill inte göra det, men så händer saker som att någon snor min mobil på 12-slaget, då jag förväntade mig en fin gemenskap med att alla människor skulle fira tillsammans. Hela tiden blir jag besviken på människor. Jag vill inte hata människor men hela tiden ger dem mig nya anledningar till att göra det. 

 

Resten av min kväll gick ut på att må allmänt dåligt. Vi gick tillbaks till festen på medis och jag försökte ha kul men det gick inte och jag tappade bort mina vänner hela tiden och kände mig ensam och värdelös etc. Det var den sämsta nyårsaftonen jag någonsin haft. Jag skriver detta för att jag verkligen vill skriva av mig bara och för att jag inte anser detta som en för stor och privat sak att berätta. Jag tänker inte heller låtsas inför någon att jag hade en bra nyårsafton, för det hade jag inte. Så det hade varit svårt att ens skriva om den ytligt i bloggen om jag skulle bortse från hur ledsen jag faktiskt var.