Det här är något jag är dålig på. Att leva i nuet och ta vara på varje sekund. När jag har haft kul så inser jag inte riktigt det förän när jag är ensam någon gång efteråt. Jag tänker mycket på framtiden och hur bra allting ska bli och hur bra jag ska må. Jag har också svårt att gå vidare från saker. Tänker mycket på gamla vänner jag glidit ifrån eller någon gammal kärlek jag tror jag skulle vilja ha kvar. Fast än jag egentligen inte alls bryr mej så kan jag sakna hur allt var förut. Samtidigt som jag längtar till hur det ska bli i framtiden.

 

Jag är så långt ifrån jordnära och att leva i nuet som det går nästan. Jag tror inte heller att jag är ensam om det. Det är väldigt ledsamt faktiskt... Jag ska försöka tänka på att ta vara på fina stunder och fånga dagen och fånga varje ögonblick! Carpe diem osv!